Lunchdejt med pappa
Åh vad underbart det var att vakna upp i Kims famn i morse. Kände mig så komplett! Och sen när jag slängde ett öga på den nya fina TVn så blev det ännu bättre ;)
Strax kommer pappa förbi jobbet, så ska vi käka lunch tillsammans. Ska bli trevligt! Händer ju inte varje dag.
Grejen med pappa är att han vill inte lägga sig ens liv, utan litar på att man sköter sig själv. Vilket jag gör. Men ibland kan det här "jag låter dig vara" gå lite för långt. Jag tänker på honom så himla ofta, vi pratas vid nån gång i veckan, ibland mer - ibland mindre. Vi träffas så ofta det finns tid. Så vi har ingen dålig kontakt, verkligen inte. Men ibland känner jag att jag vill att han ska lägga sig i mer. Han får det.
Förr, när jag var liten, var det mycket bara pappa & jag, när mamma jobbade kvällar/nätter. Och det bildades ett speciellt band, ett band som alltid kommer finnas där. Inte bara är vi lika varandra & delar samma stora intresse, utan vi resonerar ofta lika också. Han har alltid ställt upp och funnits där, även om han gärna ställt sig lite utanför. Säkerligen av godhet, för att inte vara jobbig. Jag vill iallafall gärna tro det, mer än att det skulle vara brist på engagemang! Detta har gjort att jag i dagsläget pratar lite mer med mamma, även om jag älskar dem båda precis lika mycket.
ville bara skriva detta. Så pappa, ifall du läser... hoppas du förstod mig rätt. Jag älskar dig!
Ha en trevlig helg alla.
//Linnsan
Strax kommer pappa förbi jobbet, så ska vi käka lunch tillsammans. Ska bli trevligt! Händer ju inte varje dag.
Grejen med pappa är att han vill inte lägga sig ens liv, utan litar på att man sköter sig själv. Vilket jag gör. Men ibland kan det här "jag låter dig vara" gå lite för långt. Jag tänker på honom så himla ofta, vi pratas vid nån gång i veckan, ibland mer - ibland mindre. Vi träffas så ofta det finns tid. Så vi har ingen dålig kontakt, verkligen inte. Men ibland känner jag att jag vill att han ska lägga sig i mer. Han får det.
Förr, när jag var liten, var det mycket bara pappa & jag, när mamma jobbade kvällar/nätter. Och det bildades ett speciellt band, ett band som alltid kommer finnas där. Inte bara är vi lika varandra & delar samma stora intresse, utan vi resonerar ofta lika också. Han har alltid ställt upp och funnits där, även om han gärna ställt sig lite utanför. Säkerligen av godhet, för att inte vara jobbig. Jag vill iallafall gärna tro det, mer än att det skulle vara brist på engagemang! Detta har gjort att jag i dagsläget pratar lite mer med mamma, även om jag älskar dem båda precis lika mycket.
ville bara skriva detta. Så pappa, ifall du läser... hoppas du förstod mig rätt. Jag älskar dig!
Ha en trevlig helg alla.
//Linnsan
Kommentarer
Trackback
