Linn Sjökvist

Hej bloggen!
Imorse var en mycket effektiv morgon för mig. Jag steg upp halv åtta, drog till gymmet, kom hem, lagade matlåda och gjorde mig redo för jobb. Hade väntat mig domedagen när jag kom hit, men tydligen får jag besked först imorgon gällande min anställning.

Just nu går det segt. Vi har hela 16 besök sen vi öppnade kl 10 imorse. Trots det gäller det att försöka hålla energin uppe och sälja så gott det går!
Imorgon är jag ledig och om det är någon som känner för att hitta på nåt kul så är det bara att slå en signal! :)

Skriver mer ikväll!
Hej så länge

Nu har jag varit hemma ett halvår. Tiden har gått snabbt! På ett sätt känns det som jag lämnade ön igår, och på ett annat sätt känns det som att allt det där är så himla avlägset.. Madeira liksom, har jag varit där? som en avlägsen dröm, men ändå inte. Kanske låter konstigt, men så är det.

Flytten hem till Sverige har varit både vad jag förväntat mig, men samtidigt inte. Jag trodde inte jag skulle känna mig halv, som jag på ett sätt gör.
Om vi börjar med det positiva så får jag såklart nämna tillgängligheten. Tänker främst på att man kan träffa sina nära & kära mkt oftare nu, även om det t o m i Sverige är knepigt att få till tid då jobbet suger upp det mesta, men självklart är det lättare nu än då. Nummer två skulle väl vara alla varor man saknat, i form av mat & kläder.
LITE större utbud här, men också aningens dyrare.
Min och Kims relation är även den mycket bättre, och kan nog mkt bero på att vi inte har samma jobb längre, utan vi har lite mer att tala om när vi träffas på kvällen :)

vi är också förlovade nu om någon missat det! ;) men den berättelsen förtjänar ett eget inlägg, så nog om det för denna gång.

Men som ni hör, det finns ju massa anledningar att vara glad, och det är jag, förstå mig rätt,
men jag har ett stort tomrum i hjärtat efter att jag lämnat Madeira. Precis som jag hade när jag var där nere, fast då för att jag saknade vänner och familj och kände att jag missade så mkt i deras liv.
Väl hemkommen så blev det här med vänner inte riktigt vad jag tänkt mig.
De lever sina liv och alla har olika situationer. Precis som jag. Jag jobbar mkt, jag vet. Men jag hör ändå av mig så gått det går till de jag håller varmt om hjärtat. Vid varje lediga tillfälle jag har så hör jag av mig och kollar av ifall man kan klämma in en träff. Men det blir med en halvglad känsla man tillslut träffas då jag tjatat mig till en träff.  messat otaliga gånger, ringt utan svar och utan att dessa återringt. Jag har hajjat att det inte är som förr, men jag känner mig ledsen, för efter 6 månader i Sverige och i Karlstad, har ännu INGEN av mina vänner kommit hit och hälsat på mig. Istället läser man fb-statusar om hur trevlig deras tjejmiddag var dagen innan och hur kul det var när alla var samlade osv osv.
Man är helt enkelt ingen central punkt längre, och det är väl förståligt till viss del. Jag gav mig ut tidigt i världen och testade på annat land och annan kultur och hann med både det ena och andra och saknaden efter mig var säkert stor till en början, men avtog nog när jag valde att stanna ytterligare ett år varje år någon hoppades jag skulle komma hem.
Jag skaffade vänner där nere som började få en egen plats hos mig i hjärtat och de saknar jag varje dag.
Jag saknar värmen, friheten, det glassiga - lätta livet. Grillkvällar, uteserveringar, min pool och mina föredetta kollegor, jag saknar alla roadtrips, jag saknar att kunna fika varje dag med mina tjejer och skvallra och fika JÄTTEBILLIGT. 
Jag saknar att slippa sprätta upp kuvert med stora belopp på varje månad, jag saknar att bo gratis, jag saknar att vara ute och käka varje dag utan att det gjorde varken från eller till i plånboken. 
Ja... ni hör ju. Jag saknar Madeira! Det är officiellt.

Oj, det händer inte mkt i den här bloggen inte! Har haft väldigt fullt upp att anpassa mig till det nya livet i Karlstad, med jobb och flytt osv. Kan börja med att säga att detta har varit en stor omställning, men på ett positivt sätt. Det känns jättebra att vara tillbaks i Sverige och ha familj och vänner nära till hands. Det var behövligt efter 3 år utomlands.
Hittills går allt bra, det är mkt att ta in och lära på jobbet men det känns iaf som jag gjort helt rätt val, så det är väldigt skönt.  Lessnade dock ganska snabbt på att pendla från Karlskoga till Karlstad varje dag, så i fredags gick flyttlasset faktiskt... så nu bor jag i en 1,5a på Norrstrand. En lgh jag hyr i 2a hand av en snubbe som är bekant till mina kollegor. Gillar lägenheten supermycket! den är riktigt mysig!

jag saknar dock min Kimpa, det känns sjukt tomt då man haft varandra så nära under så lång tid. Men förhoppningsvis dröjer det inte förens vi är förenade igen :)


lite höstbilder

Då har man tagit sig igenom första dagen på nya jobbet. blev inget jobbande direkt, snackade mest och gick igenom upplägget osv. Det kändes bra, ska bli riktigt kul att få kicka igång med nått nytt! :)

Första helgen överstökad i Sverige också, den blev lugn. Har bara försökt göra mig van vid denna omställning, träffat lite vänner över en fika och umgåtts med familjen.
Saknar min älskade Kim där borta på Madeira, men jag tänker försöka hålla mig positiv för jag tror och hoppas att vi överlever detta och när du tillslut kommer hem min kära, då kommer vi äntligen få vår framtid ihop.
Saknar även mina vänner där borta på ön, men det blir till att hålla telefonkontakt tills vidare. eller hur?

nu ska jag lägga mig här, ville bara göra en snabb uppdatering. Ha det så bra mina vänner!

Puss

not yet shown. frukta! haha (för er som inte greppat, klicka för att göra bilden större)

Både mer & mindre smickrande bilder. ;)

 

.. Ser det inte ut som vi haft time of our lives på Madeira :)